Hugo’s Dagbok

…att han är en bebis i soffan en kväll.
-Äääähh
-Är du en bebis?
-Aaaaa
-Bu, (tittar upp) bebisen skrämde dig! Följt av ett kluckande skratt

har det varit under en lååång tid. Men det är väl så det är, att ha två barn, ett hus samt jobb både dagtid och kvällstid. Det blir inte så mycket tid över att sitta och skriva ned vad som händer i vardagen, vi bara lever mitt i den. Men vi trivs! Vår flytt till Mariefred har varit ett lyft för oss alla. Hugo och Hektor trivs på sitt dagis, Hammaren. Angelica puttrar till Strängnäs i sin lilla Kia och Patrik har snart nytt jobb på gång i Södertälje.

De unga herrarna Adolfsson trivs i varandras sällskap (för det mesta) visst bråkar de ibland men långa stunder leker de jättebra. Bilarbilar är det bästa som finns just nu är de rörande överens om.

Hugo har blivit riktigt stor och Hektor likaså. Hektor pratar bättre och bättre och uttrycker sig noga. Så här kan det låta:

“Jag vill sitta på dina ben mamma.”
“Var är Hugos groda då?”
“Jag tycker bäst om krokodilen och flodhästen kanske.”

Att Hugo har stor positiv inverkan på Hektor råder ingen tvekan om, både språkligt och i lekutvecklingen. Men ibland märks det att Hektor ÄR lillebror. Ibland åker vi på en oförberedd snyting följt av orden “där fick du” eller “annars får du inte vara på mitt rum!”. Ja ,vad svarar man på det?

Hektor är en mycket talför och busig ung man. Han tycker om att vara i centrum och bjuder gärna på ett spratt för att någon ska brista ut i skratt. Han härmar allt vi säger och så här låter det (delvis) hemma hos familjen Adolfsson för tillfället:

“Annan bi”- En annan bil
“Me duss”- Mer jos
“Lilla lesse”- Dockan Lillan är lessen
“Aj”- Om allt som är trasigt
“Tå”- Och ett finger mot handflatan på frågan :hur gammal är du?
“Stooo”- Om alla stora fordon ex. traktor, lastbil
“Olaa”- Ola
“Bilarbilarbil” -Disneys Cars

När Hugo och jag är på väg hem från dagis (cyklande!!!) uppstår denna konversation:
Hugo: Mamma, hur lär man sig prata? Hur lärde ni mig prata?
Jag: Vi pratade med dig, läste för dig och rimmade och ramsade med dig. Det är så man lär sig ett språk.
Hugo: Men mamma, varför lärde ni mig inte att säga “r” då?

Ja, vad svarar man då? Att inte kunna säga “R” är ett bekymmer för Hugo. Han testar sig fram. Igår sa han att han skulle säga “L” istället för “R”. Och idag har han kört någon amerikansk variant på utalet. En liten kille med höga krav på sig själv. Det är inte lätt… Men det är nog i alla fall det enda molnet på Hugos himmel. Han har tagit fram sin cykel och susar fram i kvarteret, på cykelbanan och inte minst - hela vägen hem från dagis ( ca. 3 km). Hans nya intresse har även medfört nya bekantskaper såsom tex. Leo och Ebba. Roligt tycker Hugo.

Hektor har även han fått nya intressen. “Gåå” säger Hektor och vill att vi ska ta en promenad. Att ta en promenad numera innebär att vi går båda två. Hektor kämpar på i skor och otympliga kläder. Att ha en storebror innebär att man automatiskt blir introducerad saker tidigare än storebror blivit (tror vi iallafall…). Hektor vet redan vad godis är och får en liten skål med lördagsgodis, Hektor äter sedan länge själv med sked eller gaffel och dricker ur glas, han skålar ofta och gärna (kåål) och han håller på att lära sig alfabetet. Det sist nämnda övade Hugo med honom härom dagen.

Hugo: Hektor säg “A”.
Hektor: “AAA”
Hugo: Hektor säg “B”.
Hektor: “BEE”

Osv. ända till “Ö”. Duktig lärare. Duktig elev.

..för bröderna Adolfsson. Hektor pratar och pratar, en hel del förstår vi men mycket går oss nog också förbi. Idag har Hektor berättat för mamma att han kan säga : Nalle (tungan spetsas och viks upp med spetsen mot överläppen och ett ljud “näää” ljuder), Mumin (mamma), Barbapapa (bapappa), Hugo (Hgo), Kaka, Godis (dis), Yoggi (ggi). Men ibland är föräldrarna lite tröga och det hjälper inte att förmedla sig enbart med ord. Då kommer kroppspråket in. Att få ett kex UTAN smör ser Hektor som en grov förolämpning. Då pekar han bestämt på kexet och visar att han vill ha smör på ända till dess att smöret bres på.

Hugo fortsätter att imponera på de iof lätt impade föräldrarna. Att Hugo kan läsa har vi vetat om en tid. Men att han läser mer eller mindre flytande är mäkta imponerande! Och vilka texter sedan. “Far ror” “Mor är rar” släng er i väggen! Här snackar vi tunga saker “Titta vilka stora hjul och kraftiga däck traktorn har! Det behövs när traktorn ska köra ute på en lerig åker. Där en vanlig bil bara skulle slira tar sig traktorn fram utan minsta problem.”Allt detta uan att staka sig, det är bättre än många av mina elever presterat i ettan!

Hugo funderar på sitt kommande yrkesval. Pilot har länge stått överst på listan av tänkbara yrken men idag kastades ordningen om. Det var vid tandborstningen som Hugo började fundera. Han hade valt ut de häftigaste bilarna han har i sina ägor, dem skulle han sova med. När han tittade på dem där de stod uppradade på handfatet sa han “Bilar är ju ändå roligast. Jag tror att jag tar och blir bilmekaniker istället.” “Istället för pilot?” frågade jag då. “Ja, jag får gå bilmekarskola istället” svarade Hugo och sedanfantiserade han vidare att han kunde ha sin firma i Mariefred och Hektor skulle vara assistent och få titta på när Hugo reparerade bilar. Ja, ännu är det ett tag kvar innan Hugo behöver bestämma sig för vad han vill göra, kanske hinner han ändra sin planer ett antal gånger eller så ser han sin framtid utstakad och klar. Vi får se vad Hektor säger om saken..

Ett av våra favoritplatser är stugan i Haparanda. Vi längtar dit och visst ser det härligt ut?

Hektor är som Hugo! han älskar bilar och när Hugo är på dagis passar Hektor på att leka med Hugos bilar

Äntligen var det snö i “Ekbacken” och Hugo kunde prova sin grymma snowracer.

säger Hektor efter varje avslutat mål mat. Annat som den lille mannen kan säga är: “Kaka”, “kvack-kvack”, “aj-aj”, “nej”. Annars är det kroppspråk och tecken som gäller, med detta kommer man långt har Hektor lärt sig. Om något är slut håller han armen utsträckt och vrider den ett halvt varv. När han vill gå ner från stolen pekar han på sig själv och sedan på golvet. När vi går upp för trappan pekar han uppåt eller nedåt. Att kasta pussar gillar han också, “mmmm” säger han och klappar med hela handen över munnen. Särskilt sofitikerat ser det inte ut men väldigt gulligt… Att peka ut öga, näsa, mun, öra och mage är också en rolig lek. Tycker åtminstonde Hektor. mindre roligt är det att vakna med ett finger i sin näsa “dä” säger Hektor glatt. Han har hittat mammas näsa! Mysigare är det att bli väckt av en puss, det händer också ibland.

Hugo trivs i det nya huset. “Det känns som hos mommo och moffa i deras hus” säger han. Det är ett bra betyg för Hugo gillar att vara hos mommo och moffa! Även om Hugo kommit tillrätta i huset och stormtrivs i Mariefred är det fortfarande lite si och så med dagis. Han vill inte alltid gå dit och ibland är det riktigt kämpiga lämningar. Han längtar tillbaka till sitt gamla dagis men vill samtidigt inte flytta tillbaka till Årsta. Tänk om man kunde få det bästa av två världar, huset i Mariefred och dagiset i Årsta!

Att skriva tycker Hugo är roligare och roligare. Nu sitter han och skriver i en “Abc-bok” som jag har från skolan. Han ringar in ord som har tex. “a” i sig och skriver prydliga små bokstäver i boken “apa” under bilden av apan osv. Hoppas att detta håller i sig upp till skolan så att inte allt blir tråkigt då.

…ja allt detta kan Hugo. Det har han i och för sig kunnat länge. Det hela började med boken “ABC för biltokiga” som han fick för ca. 1,5 år sedan. Boken handlar, precis om det som bokens titel skvallarar om, att lära sig alfabetet med hjälp av en mängd olika bilmärken. Detta kom snart att bli en favorit hos biltokige Hugo. När vi inte kunde någon bra bilsång så tonsatte jag “bilalfabetet” (tondöv som jag är så låter det lite si och så emellanåt men Hugo är nöjd!) “A som i Alfa Romeo, B som i BMV, C som i citroêngen, D som i Dodge… osv. Den här sången har han trallat på av och till fram till dessa dagar. Boken hänger fortfarande med och nu leker vi andra lekar. I bilen kan Hugo tex fråga: “Vilken bil börjar på A sedan B, C osv till dess att han rabblat hela alfabetet. Något som är nytt är att Hugo har börjat skriva bokstäver alltmer. Han skriver gärna alfabetet gång på gång och är riktigt sugen på att läsa. Rätt var det är såger han vad det står i en bok eller på en skylt.

Förra årets höst var ganska speciell. Det var mycket ledigt från dagis för Hugos del och sedan flytt. Att inskolningen på dagis startade idag var därför mer än bra. Hugo är en riktig hemma-kille, tycker om att leka och pyssla hemma. Men det här med att lillebror tar tid samt det faktum att mamma och pappa hållt på att fixa med det nya huset har väl inte gjort hemma vistelsen fullt så njutbar som Hugo hoppats på. Hugo som fyllde år, dagen till ära, bjöd på glass sedan lekte han med alla saker som fanns på dagis. Hektor somnade i min famn så han fick sova vidare ute i vagnen och när det var dags att gå ville Hugo stanna kvar. Som tur är ska vi tillbaka imorgon!

Efter dagisvistelsen gick vi in till centrum och köpte lite kalastillbehör till helgens kalas sedan åt vi lunch på Konditori Fredman. Efter lunchen var det dags för Hektors ettårs kontroll. Allt gick galant och han fick “väl godkänd” i sin utveckling. Läkaren tyckte att Hektor var duktig som förstod så bra. Han fick två klossar lagda framför sig, dessa ville läkaren att han skulle gripa samt banka med. Hektor grep direkt efter en kloss men bankade inte. Då tog läkaren upp två klossar och bankade med dem. Hektor bankade fortfarande inte med dem, då sa hon att det brukar gå lättare om föräldrarna hjälper till. “Ska du banka med klossarna Hektor?” undrade jag. Då bankade han. Det tyckte läkaren var duktigt, men så är han ju otroligt smart också

Nytt på utvecklingsfronten är att den lillemannen går allt mer och stadig är han. Han har en skön still, ganska stelbent och lite lätt gestikulerande med armarna framför sig. Nu är det inte längre krypning som gäller när det ska gå fort utan någon slags mellanvariant av att krypa och gå. Hugo tycker också att Hektor är duktig och utropar flera gånger om dagen “Titta Hektor kan gå!”. Men gå och krypa på säkra ställen är inte alls lika roligt som att göra det på farliga… Trappan är jättespännande. Hektor går gärna upp två trappsteg sedan vänder han sig om och kollar om någon ser honom. Det riktigt lyser “bus” ur hans ögon när man möter hans blick och säger “ajaj”. Jakten är igång!

En dag bara hände det. Jag höll på att laga lunch och kunde inte hjälpa Hugo med hans flaggspel. Flaggspelet är ett slags kortspel med olika Os-länders flaggor, vad spelet går ut på vet jag inte men Hugo har hittat på egna regler. Hur som helst så ville han att jag skulle läsa vad de olika flaggorna tillhörde för länder. När jag inte kunde göra det började han plötsligt försöka själv. “Libanån” vad är det för ett land, mamma?” Och lite senare “Ska c:et i Cuba läta som “s” eller som “k”?” Jag trodde nästan inte att det var sant men Hugo har länge varit intresserad av bokstäver och har länge kunnat “rabbla” alfabetet samt läsa ordbilder och nu var han mer eller mindre tvungen att fixa det här själv om det skulle bli av att spela. Tänk vad motivation och drivkraft kan påverka!

4/4 Hektor skrattar!

10/4 Vänder från rygg till mage

12/4 Hektors pung dräneras på A.L

15/4 Hektor upptäcker sina fötter!

30/4 Första utlandssemestern den går till Rhodos och vi är där i två veckor.

11/6 Hektor döps i Löderups kyrka

22/6 Hektor sitter utan stöd

17/7 Hektor står på alla fyra och gungar

1/8 Hektor opereras för sitt hydrocele

6/10 Hektor står upp och stödjer sig med magen mot diverse möbler

9/10 Vinkar

12/10 De två första tänderna tittar fram i nedre käken…

19/10 …för att sedan få sällskap av ytterligare fyra i överkäken, på samma gång! Ajajaj

20/11 Står utan stöd

22/11 Äter själv med sked

19/3 Fyra tänder bryter fram samtidigt, två kindtänder i överkäken och två små till i underkäken. Ajajaj igen!

Hektor snart ett år

Hektor är, som vi tidigare konstaterat, en glad och go kille som har ett otroligt gott hjärta. Han är helt enkelt genom snäll även om han kan visa temperament ibland… Han är glad för det mesta och njuter av livets goda. Han har vid 11 månader ålder slutat amma helt och hållet (dock ej på eget initiativ) och äter helst det vi äter. Han pekar och getikulerar till dess att han får det han vill ha. Han tycker om allt! Att äta själv är också något Hektor tycker om att göra samt att dricka ur glas. Även om det ibland kan bli lite väl busigt och kladdigt. Glimten i ögat är aldrig långt borta då det gäller Hektor.

Att dansa, dvs stå och gunga i takt till olika signaturmelodier som tex “Bolibompa” och “Molly Mus” är också fräckt, tycker Hektor. Andra saker som gör Hektor glad är Mumin. “Mamma” säger han då och sjunger gärna också “mammamammmapappapappamammamamma” . Bilintresset tycks även ha smittat av sig på lillebror, konstigt hade väl varit annars, och bilar körs och bits på hela dagarna. Hektor är också väldigt omtänksam och gosig, han pussas och kramas mycket. Det kan vara såväl familjemedlemmar som böcker, gosedjur, kompisar eller helt nya bekantskaper som får ta del av goset.

Allt gick så fort, plötslig bara stämde allt och nu är vi här. Jag får nog ta det från början…
Efter Skåneresan kändes vår lägenhet i Årsta plötsligt ännu mer trångbodd. Varje dag uppstod frågan vad skall vi göra idag, till vilken park ska vi gå eller ska vi åka och bada eller…Och varje dag kom vi hem med ännu mer packning än dagen innan, fler gräsiga/sandiga handdukar på tork i det redan överbelamrade badrummet. Plötsligt stod det klart för oss, vi längtade efter yta, gräsmatta och frihet. Yta så att vi kunde slippa allt småplockande och ständiga jakt på “smarta lösningar”, gräsmatta att barakunna släppa ut en springglad Hugo på och friheten att inte behöva planera allt utan bara få vara… Var skulle vi då hitta detta? Vi började utforska marknaden på nyproducerade hus med närheten av ett litet samhälle. Voila! Mariefred, Marielundsviken med allt vi kunde önska oss. Den stora frågan har varit avståndet till Stockholm/arbete men med tanke på allt vi får i övrigt är det värt att tumma på just den frågan… Den 1:a december gick flyttlasset och den lilla familjen installerade sig ganska snart. Julen firades i det nya huset tillsammans med mormor och morfar och snart är det kalas i faggorna. Efter en ganska hektisk höst med många projekt så som intensiv körskolekurs, Afrika resa och körning igen samt flytt ser vi fram emot det nya året i det nya huset i det lilla samhället Mariefred…

“Vi döpte Hektor i sommar” konstaterade Hugo vid frukostbordet. Och det stämmer alldeles utmärkt. Hugo uppskattade verkligen vistelsen i Skåne som inkluderade såväl dop som kusinbus och diverse mor- och farföräldrar! Vi bilade ner till Österlen, närmare bestämt till Örum. Där hade vi hyrt ett sommarhus av Patriks kollega. Ett otroligt vackert hus visade det sig med en underbar trädgård. Till huset kom även mormor och morfar samt familjen Fries. Kusinerna, dvs Hugo och Cornelia var som ler-och långhalm! De fann varandra direkt och lekte från morgon till kväll. På söndagen var det dags för den stora dagen för Hektor. Hektor var sin vana trogen och log som en sol dopet igenom. Storebror Hugo visade sig ha betydligt mer spring i kroppen och stal emellanåt showen en aning. Det var fångelsehålor och spöken som smög sig in i dopceremonin. Efter dopet åt vi lunch i Örums gamla Möllebostad, huset vi hyrde. Solen sken ikapp med Hektor och allt var mycket trevligt!

Mormor och morfar samt kusinerna stannade till och med tisdag och under dessa dagar hann vi med att göra Ystad, bada i havet och bara umgås. När alla lämnade huset blev det väldigt tyst. Men vi fann oss tillrätta och hade till och med turen att få några extra dagar i stugan. Ulf och Peter behövde inte stugan förrän följande onsadag så vi fick stanna kvar och passa huset. Ett besök i Ystads djurpark, landskrona besök och ännu mer dopp i havet hann vi med innan det var dags att packa ihop för att åka hemåt. Hemma med mer skön ledighet tillsammans och nedräkning till operationen. Dagen “D” infann sig den 1 augusti. Hektor fick en tidig tid vilket innebar att vi var tvugna att infinna oss redan kvällen innan på sjukhuset. På plats fick Hektor en kanyl i foten vilken inte var så lätt att få dit. På grund av den runda goa kroppen var det svårt att hitta kärlen. Men efter tre försök så satt den. Hektor somnade vid normal tid och jag fördrev kvällen med bla att titta på tv. Lite oroade jag mig inför morgondagen med fasta och hela operationen men sov gjorde även jag tillslut. Hektor klarade av sin fasta otroligt lätt och tog det hela med ro. Värre var det för mig när den lilla sjukhusrocken skulle på och sedan vadden runt huvudet, min lille ängel - vad ska hända med dig nu? Vi fick träffa narkosläkaren och fick möjlighet att ställa de sista frågorna innan operationen. Sedan var det dags, Hektor rullades in i operationssalen och fick olika slangar och sladdar tillkopplad sig. Med tårarna stigande i ögonen säg jag hur Hektor somnade in och jag leddes ut. Operationen tog längre tid än beräknat, från att ha varit ett enkelt ingrepp med två snitt på ca. 1 timme blev det närmare en två timmar lång operation och ett enda långt snitt som löpte över magen. På uppvaket fick Hektor andas syrgas för att kvickna till. Han är en kämpe, trots sina smärtor orkade han hålla humöret uppe. Gnällde nästan inte alls men ville bara ligga på rygg i famnen. Personalen trodde nästan att han inte hade ont alls men vi kände inte igen vår lilla solstråle. Efter ett dygn på A.L blev vi utskrivna. Väl hemma ville Hektor bara bli buren på rygg alternativt sitta i sin babysitter. Den var räddaren i nöden då han inte alls kunde sitta upp. Men återhämtningen gick snabbt, tyvärr gick inte pungens omfång och storlek ned lika snabbt. I dagsläget,fem månader efter operationen, är den fortfarande stor. Inte lika stor och inte lika mycket ivägen då Hektor har “Vuxit ikapp”sig själv rent kroppsligt men ändå stor. Hur det ska bli med den historien återstår att se inuläget vet vi ingenting.

Nu är det på tiden att lillebror gör sin röst hörd! Karl Hektor en lagom tjock man (8200g) i sina bästa år (läs månader, för närvarande 4,5). En go och glad kille med andra ord. Allt sedan Hektor såg dagens ljus den 15 januari 2006 har han (för det mesta) varit en glad liten krabat. Ut kom han alltså den 15 januari, mycket har hunnit hända sedan dess. Just nu tycker Hektor att storebror Hugo är det bästa som finns. Näst sina tår (att suga på) och smakisar av olika slag. Pratar gör den lille mannen också. Mest hela tiden hörs hans stämma. Ibland sjunger han också. I morse vaknade vi av något helt nytt, Hektor tränade alfabetet! Han har inte riktigt förstått turordningen utan låg och övade “åäö” gång på gång. Dessa färdigheter visde han även upp för pappa och Hugo vid frukostbordet. Som sagt är storebror Hugo den stora idolen. Det räcker att Hektor ser eller hör Hugo så skiner hela han upp. Spexar Hugo finns det inga gränser för hur glad Hektor kan bli. Hugo är inte lika imponerad av Hektor. Han tycker att han tar tid och plats. Har man varit ensam i tre år så har man, men vi liksom Hektor glädjs när Hugo trivs att vara storebror. Stolt visar han upp lillebror för dagiskamraterna med frågan “vill ni titta på lillebroren?” och buset i sängen blir till familjebus med “pruttar” på Hektors mage. Att även Hugo kan hjälpa till och trösta har vi också sett, “Hektor vi är ju här, du behöver inte vara ledsen” säger han ibland med silkeslen stämma eller som Hugo sa alldeles ibörjan lite tröstande till Hektor som är född med ett stort hydrocele “snart har du en lika fin pung som jag”.

Appropå pungen så har det varit flera turer fram och tillbaka till Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Hektor har undersökts vid fyra tillfällen och även dränerats på vätska vid ett tillfälle. Idag, den 31 maj, var vi på återbesök. Dr Karpe kunde konstatera att dräneringen misslyckats och att vi nu skulle få tid för operation. Vi får förtur och operationen kommer att bli av någon gång i sommar. Det känns skönt!

Här näst väntar Hektors andra semester som bär av till Skåne där även hans dop ska hållas. Innan dess har vi även hunnit njuta av två veckor på Rhodos.

Nu har lillebror äntligen kommit

Jag lägger ut lite bilder sålänge tills mamma eller pappa skriver mer om honom.

Ett år äldre!!!

I morse vaknade jag extra tidigt, det brukar vara så när man fyller år har jag hört… Mamma var uppe men pappa låg kvar i sängen. Jag satte mig yrvaket upp i sängen och fick syn på två stora ballonger på sovrumsdörren. Vad är det?, frågade jag. Ballonger, svarade pappa och sedan sa han att jag skulle ligga kvar i sängen. Pappa gick och hämtade mamma. Mamma han knappt öppna munnen förrän jag sa “sjung för mig” och så sjöng mamma och pappa. När sången var slut kastade jag mig ur sängen och sa “när man fyller år får man massor av paket, eller hur?” Och tänka sig, i köket fanns det inte bara ballonger, kalaståg med ljus och dukning för tårtkalas utan också flera paket. Jag började med det största såklart. Det var en Barbaflinkmatta. Jag fick också en muminskiva, en Halvanbok, en bilbana med massor av bilar som man kan ha i badet, ett spel och en Lilla röda traktorn bok. Mer presenter från mormor och morfar och mamma och pappa väntar tydligen men har inte kommit fram med posten ännu. Jag tyckte att det var toppenpresenter och hade knappt tid att äta födelsedagsfrukost. Pappa åt sin tårtbit och åkte sedan till jobbet. Mormor och morfar ringde och grattade mig per telefon. Först pratade jag med mormor, hon frågade vad jag fått i present och jag berättade det för henne. När morfar sedan kom till telefonen och ville veta samma sak sa jag “jag har redan berättat”. Det kunde han ju fråga mormor om…Jag och mamma hann lyssna på hela muminskivan, leka med bilbanan och läsa de båda nya böckerna innan vi gick till dagis. På dagis ska jag bjuda på glass till mellanmål.

Den här julen har jag firat riktigt ordentligt. Lite “tjuvstart” med julmat på Fjäderholmarna blev det när mommo och moffa kom och hälsade på oss. De kom helgen innan julafton för att sedan åka till mina kusiner i Tyskland över julen. Som vanligt hade vi det jättemysigt tillsammans, vi lekte och busade hela helgen. Jag vet inte vem som var tröttast på söndagen när det var dags för mommo och moffa att åka hem

Jag och mamma var lediga tillsammans från onsdag. Vi handlade julklappar, jag klippte mig och vi pysslade här hemma. På onsdagkväll kom Farbror Andreas till oss. Han stannade över julen. Vi tog det lugnt här hemma och på julafton fick jag börja öppna lite julklappar redan på morgonen. Tomten hade redan varit här med de största julklapparna i början av förra veckan, dem hade jag spanat in och det var dem jag ville öppna först. Sedan öppnade jag paket lite då och då. Vi åt jullunch och lekte med mina julklappar. Sedan såg vi Kalle Ankas jul på tv. Jag och mamma hade pratat om vad det skulle komma för avsnitt så jag kände igen allting. När Julprogrammet var slut knackade det äntligen på dörren… Jag sprang och öppnade och där stod - Tomten!

Tomten var jättesnäll och hade fina, röda, mjuka kläder. Jag kände på honom och satt i hans knä. Jag fick massor av paket, mamma och pappa hade visst också varit snälla för de fick också paket. När tomten gått så sa jag “Nu är det jag som är tomte” och så började jag att dela ut alla paket. Jag slutade inte förrän alla paket var öppnade.

Jag tycker att det var en jättemysig jul och jag har knappt velat lämna vårt hem för jag vill bara bara leka med mina julklappar. Jag leker tomte också och delar ut julklappar till alla. Jag har också börjat förbereda mitt kommande kalas lite grann. Så ännu finns det spännade saker att se framemot. Och vem vet det kanske kommer ett bonus paket på min födelsedag, mammas mage är riktigt stor och rund nu….

Inne och ute enligt Hugo

Inne:

• Allt som har med julen att göra, jag älskar tomtar, snögubbar och pepparkaksgubbar.
• Inredningsbutiker, särskilt Indiska och Mique - där kan jag vara längre än mamma.
• Räkna till 24! Både ramsräkna och känna igen talen.
• Bokstavera på allt ifrån mjölkpaket till skyltar av olika slag, G-O-D-A-N-Y-H-E-T-E-R, vad blir det?
• Baka och äta pepparkakor!!!
• Hämta paket från adventskalendern varje morgon samt fundera hur snögubben egentligen får alla paket till kalendern….
• Skivan “Tre små björnar” från “Sun Ving barnklubben”.
• Prata finlandssvenska, jag är en hejare på att prata “finska” (som jag säger) när jag leker att jag är Lilla My.
• Allt är “hel”, munnen är helren, pappa är helknasig, jag slog mig helt och hållet…

Ute

• Att äta själv hemma, “jag orkar inte” är en stående kommentar från min sida…
• Att bli fotad.

Sammanfattning

Just nu känner jag mig både stor och liten. Ibland kan jag själv och vissa stunder orkar jag ingenting och behöver jättemycket hjälp. Det känske är så att snart vara tre år och blivande storebror…
Jag trivs med livet och gillar att vara på dagis. Jag leker mycket med Julian och Ludvig. En dag när mamma kom och hämtade mig berättade jag att fröknarna ville att vi skulle sjunga sankta Lucia sången en gång till på samlingen. Och att jag och Julian då sagt “men vad taskigt!”.

I veckan har jag inte varit på dagis så många dagar. Jag blev sjuk i tisdags och fick stanna hemma resten av veckan. Jag följde med mamma på mödravården och fick lyssna på bebisens hjärta. Hjärtat slog jätesnabbt, det lät dunk-dunk-dunk.

Jag och mamma har pysslat lite hemma, vi har bakat ett muminpepparkakshus och småpepparkakor (mums!) vi har satt upp lite julgardiner också. I helgen var vi på “releseparty” hemma hos Jonas. Det var roligt och gott! I lördags var vi på julmarknad i Gamla stan. “Där är ju allting skrotigt” var min första kommentar när mamma och pappa föreslog att vi skulle åka dit. Många gamla hus finns det där men det är inte sååå skrotigt. Ett par nya tuffa skor hann vi också med att köpa till mig. I dag söndag har vi bara tagit det lugnt. Vi har adventsfikat och varit ner en sväng till pappas nya studio. Den ligger jättenära oss nu, halvvägs till dagis. Jag, mamma och bebisen blev fotade. Jag tyckte att det var roligt i ungefär fem minuter sedan tröttnade jag. Men pappa hann få några bra bilder i alla fall.

Ofrivilligt ändrade planer…

I morse vaknade jag tidigt… “Idag är det äntligen lördag, vi ska åka till mommo och moffa!” sa jag när jag vaknade. Vi steg upp och åt frukost, sedan packade vi ihop det sista och hann till och med leka en liten stund innan det var dags att åka. Först skulle vi till Måby och parkera bilen sedan vidare till Arlanda. Jag var spänd inför resan och väldigt förväntansfull.

Vi kom fram i god tid och började med att äta lite lunch innan vi skulle checka in. När vi satt och åt började pappa titta på tv-skärmarna runt omkring. Han sa något om att det var något som inte stämde. Han försvann för en liten stund och kom sedan tillbaka. När ska vi åka till mommo och moffa frågade jag ännu en gång. “Kanske inte alls idag” svarade pappa. “Joho du!” sa jag. Men pappa skojade inte.

Det visade sig att mamma och pappa bara trodde att vi skulle åka på lördagen men biljetterna var bokade den 30:e, det vill säga på söndagen. Jag blev så klart jätteledsen. Men mamma och pappa lovade att de skulle göra sitt bästa för att lösa det hela. “Det går nog att ordna”, sa jag hoppfullt. Mamma försökte boka in oss på ett annant plan och flygbolag eftersom att “Fly Nordic” inte allls flög till Umeå på lördagar. Vi hoppades alla tre men det var fullt… Jag blev jätteledsen när jag förstod att det inte skulle bli någon flygresa.

Jag grät och grät. Mamma och pappa tröstade och sa att vi kunde ha det mysigt hemma istället. Vi bestämde oss för att åka till “Spårvägsmuseet” istället. Det lät som en bra idé tyckte jag och var snart på lika gott humör igen. Vi fick en mysig dag på museet sedan hade vi mys kväll hemma. Och på söndag bar det ännu en gång iväg till Arlanda, den här gången på riktigt….

Jag längtar till varje helg.

“Men vad är det för dag idag” brukar jag fråga så fort jag slår upp ögonen när vi börjar närma oss slutet av veckan. Fredagar är mysdagar med god middag och glass i soffan. Just i fredags var det “Tvätt-fredag” men det gör ingenting, jag tycker nämligen om att sortera tvätt och följa med ner till tvättstugan! I lördags åkte vi till Barkarby, där träffade vi Karin, Per och Doris. Per och pappa åkte vidare för att titta på fotboll medan jag, mamma, Karin och Doris stannade kvar för att shoppa lite. Jag sov när vi kom fram men vaknade efter en liten stund. Vi kollade runt och fikade lite. Jag bjöd Doris på Bob kex som hon verkade gilla. När jag och mamma var inne i provhytten på Polarn o. Pyret så sa jag “Jag älskar faktiskt Per. Men mest älskar jag nog hans pickup”. Per har nämligen en jättegammal, orange pickup som han hade när han var liten. Den brukar jag få låna av honom. Det tycker jag är jätteroligt.

Pappa och Per kom tillbaka till Barkarby när matchen var slut och tillsammans åkte vi hem till Karin, Per och Doris. De har flyttat till Vallentuna till ett stort hus. Det var jättefint hemma hos dem. Tyvärr var pickupen inte uppackad ännu så jag fick hålla tillgodo med Doris leksaker. Men det gick ju jättebra för hon hade ju så fina och roliga grejer! Vi åt middag och fikade. Jag lekte med Doris men hon fick sig några tjuvnyp också. Lite försmak på vad det kan innebära att få ett syskon….

I dag, söndag, har vi varit hemma på förmiddagen. Vi har lekt och läst. När mamma läste “Busiga bebben” så stod det att Jakob i boken känner sig som en stor kille precis som pappa. Då sa jag “Jag kännen mig som en liten kille precis som du mamma”.

Efter lunchen åkte vi in till stan, vi kollade runt lite och mamma och pappa köpte ett par riktigt snygga hörselkåpor till mig. Dem ska jag ha när jag går på Monster Jam med pappa. Nu under kvällen ska vi fortsätta att ta det lugnt, pappa ska borra upp en lampa i köket och jag ska få min fina ABC-tavla uppsatt. Det passar ju jättebra efter som att jag just nu leker att jag är Vilma i Byggare Bob och hon är ju en hejare på att mecka!

Målardag med kladdigt resultat

Inspirerad av gårdagens pyssel i verkstan på “Sjöhistoriska museet” eller “båtmuseet” som jag kallar det, forsatte skapandet idag. Jag vaknade tidigt i morse, klockan var halv sju, och frågade mamma “är det morgon nu”. Nej, inte riktigt ännu svarade mamma, då vände jag mig om och sov ända fram till klockan nio! Det tyckte både mamma och pappa var skönt. Vi åt en sen frukost och sedan lekte jag och mamma medan pappa jobbade lite grann. Jag har lekt att jag är morfar, mamma är Hugo och pappa är mormor. Jag gör typiska moffasaker tex. skrapar och målar huset, säger att Hugo är min bästa kompis och sånt. Om mamma eller pappa, eller Hugo och mormor, säger fel och kallar mig för Hugo, rättar jag dem direkt. Moffa menar du väl.

Men vi har inte bara lekt “mommo och moffa-leken” vi har ävenlekt med min fina Djurgårdsfärja, den jag byggde på “Sjöhistoriska museet” igår. Jag pratar fortfarande om museet och har bestämt att jag och mamma ska gå på “spårvagns museet” på tisdag. Mamma trodde inte att det skulle gå men på torsdag kan det bli av. Jag längtar till dess.

Något annat jag längtar till är när jag ska åka till mommo och moffa. Nu är det “bara” två veckor kvar. Jag har väntat i sju!!! Efter vi har varit hos mommo och moffa i två (!) veckor kommer nästa “att längta till-grej” - pappa och jag ska gå och titta på Monster Jam i Globen. Men mamma följer inte med, det blir för högt ljud för bebisen. Själv ska jag ha hörselkåpor som Byggare Bob. Men efteråt ska vi gå och äta farsdags middag och då följer mamma med såklart!

En tur till Ikea har vi också hunnit med idag. Jag har fått en ny matstol, en svart. Den hjälpte jag till att sätta ihop. Mamma och pappa köpte lite annat smått och gott till lägenheten. Förutom att hjälpa till och mecka har jag lekt med min nya bilfärja (jag fick den idag) och haft pappabus. Jag var ganska trött när det var sängdags men hade inte alls lust att sova. “Jag vill inte sova i draksängen, den är tråkig” sa jag . Men mamma ville inte lyssna på det utan sa bara att vi skulle sova. Då försökte jag få mamma att tänka på annat, jag berättade en ramsa så att mamma började skratta. “Skrattar du nu mamma?” frågade jag glatt. Det var en ramsa jag lärt mig på rim och ramsor dit vi går med dagis. När jag såg vilken effekt det fick på mamma ville jag berätta fler ramsor, jag drog den med tummen också. Men efter det var det stopp, mamma sa att jag måste komma till ro och sova, och efter en stund gick det. Natti natti!

Idag varjag på ett coolt ställe. Nämligen Sjöhistoriska Museet.

Mitt favoritmuseum har sedan länge varit “Spårvagns museet”. Om vi ska gå på museum så är det helt klart mitt första val. Men nu har “Spårvagns museet” fått konkurrens… Jag och mamma var nämligen på biblioteket i torsdags, där lånade jag jätte,jätte, jättemånga böcker. Några riktigt bra böcker hittade jag på faktahyllan. En bok handlade om fartyg. Böckerna har vi läst om och om igen hemma. Ibland har mamma eller pappa läst för mig och ibland har jag läst själv. Efter att ha läst om “Jolly Roger”, Kravatter och gallionsskepp frågade mamma om jag ville gå på “Sjöhistoriska museet” och titta på båtar. Så klart jag ville det!!!

I lördags åkte vi till Djurgården och “Sjöhistoriska museet”. Det första jag fick syn på var ett jättestort ankare och en liten fyr. De stod precis utanför entrén och jag kollade in dem ordentligt innan vi gick in. Väl inne på museet gick vi till “Saltkråkan”, ett lekrum med två skepp, en fyr, en handelsbod och en fiskestuga. Det var jätteroligt att leka där. Jag styrde båten “Ljusterö”, simmade i vattnet, lagade mat i kabyssen och serverade korv i handelsboden. Men smakar det så kostar det, korven kostade 5oo Kr. Dyrt, tyckte mamma

Efter att ha lekt bestämde vi oss för att gå och äta. Det blev pannkakor för min del. Under tiden vi väntade på pannkakorna kollade vi in alla coola motorer på väggen. Efter maten tittade vi på utställningen om den stora båten “Estonia” som gick sönder och sjönk. Jag tyckte att det var intressant och ville att mamma skulle berätta om och om igen vad det var som hade hänt med båten.

En annan utställning som vi tittade på var “Bilar, bulk och bananer”. Jag hade hoppats på att få se många bilar. Men jag fick nöja mig med att se en modell av ett lastfartyg med leksaksbilar i lastutrymmet. Å andra sidan såg vi massor av båtmodeller och jag styrde ett tungt roder.

Det blev som sagt inte så många bilar, men desto fler båtar. Jag gjorde även en egen båt i verkstan. Jag hade redan innan bestämt att jag ville göra en båt och så fick det bli. Jag fick lite hjälp av mamma och pappa men det var hela tiden jag som bestämde hur den skulle se ut och vilket material vi skulle använda. Jag byggde en Djurgårdsfärja med segel. Riktigt snygg blev den!

När vi var färdiga i verkstan tackade vi för oss för den här gången, men vi kommer att komma tillbaka snart igen, det är jag säker på.

Efter ett jätteglapp på sex månader är vi tillbaka med lite uppdateringar på sidan.

Inne och ute listan enligt Hugo 2 år och 9 månader

Inne

• Att sjunga för alla som vill lyssna, både stora och små. Hugo har en bred repertoar och sjunger såväl på storsamlingarna (solo) som inför mammas skolbarn som i gungan i parken.
• Alfabetet, Hugo sjunger hela alfabetet med hjälp av bilmärken. Texten är hämtad från ”ABC för biltokiga” och tonsatt den har mamma gjort.
• Läsa, både själv och högläsning. Hugo kan bänka sig i soffan och läsa bok efter bok själv. Flera böcker kan han helt och hållet utantill. Till exempel ”Tåg”, ”Bilar” och ”Ludde lagar soppa”. Dessa läser han mer än gärna för mamma och pappa som måste lova att vara alldeles tysta.
• Leka enkla rollekar. Vi är alltifrån Mamma Mu till Max och Ruby.
• Lördagsgodis. ”Är det lördag idag?” frågar en hoppfull Hugo ibland redan på fredag.
• Pappabus. ”Dudududududu, nu kommer pappabus….då är det bus i sängen. Mammor skräms med ”Bu, bu mamma”.
• Slå kullerbyttor.
• Bli storebror. Hugo lyssnar på bebisen, pratar med den och inkluderar den i många asamtal, frågor och funderingar. ”Vad säger bebisen när du äter glass mamma?” ”Vad säger bebisen när jag leker så fint?”
• Kiss och bajs.
• Promenera själv.
• Morgon Tv.
• Handla med egen varuvagn på Ica eller Konsum.
• Korv, köttbullar och pannkakor.
• Bilar

Ute

• Gå på pottan. Det fungerade halvhyfsat ett tag. Vi hade pottkort där Hugo fick ett klistermärke för varje gång han satt på pottan. Efter fem insamlade klistermärken fick Hugo köpa en ny bil! Det gick två gånger…dvs två pottkort. Pottkort nummer tre sitter fortfarande uppe med åtta klistermärken sedan i sommras.
• Bada/duscha. Hugo avskyr att få vatten i ögonen.
• Pytt i panna
• Lök i maten
• Städa

Favoritsånger

• Ute på vår gård
• A som i Alfa Romeo
• Nyss så träffa jag en krokodil
• För jag ska bygga mig en liten bil
• Sjörövar Fabbe
• Jag hammrar och spikar
• En liten båt
• Vem kan segla förutan vind
• Hajarna

I juni gick flyttlasset, inte särskilt långt men ändå en stor händelse för Hugo. ”Nu bor vi inte längre på Slätbaksvägen, nu bor vi i Årsta.” konstaterar Hugo. Han har även lärt sig gatuadressen och nummret på huset. Att vi faktiskt har bott i Årsta hela tiden går han inte riktigt med på… Eftersom att vi numer bor på Årstavägen så hör man ju att det är i Årsta vi bor, ju! Flytten gick rätt smidigt trots Patriks halsfluss som dök upp precis under flytthelgen. Hugo och mamma fick boa in sig ensamma under veckan som kom då Patrik var och jobbade på Rodhos. När pappa Patrik sedan kom hem väntade nya äventyr. Närmare bestämt en tripp till Mumindalen! Något som Hugo länge sett fram emot och som mer än väl svarade mot hans förväntningar. Han pratar fortfarande om Mumindalen och om att han vill åka tillbaka dit nästa sommar ”när bebisen har kommit”. Nåväl, tillbaka till årets Muminresa. Vi åkte tidigt en måndagmorgon med ”Silja Heropa” (som Hugo säger). Resan över skedde alltså under dagtid och vi tillbringade närmare sju timmar ombord på båten. Vi hade bokat hytt så vi hade det väldigt lugnt och behagligt. Vi lekte i lekrummen, promenerade på däck, shoppade, träffade Mumin, sov en liten middagslur och åt middag. Något Hugo kommer ihåg och gärna berättar är att vi åt godis i hytten! ”Och så åt vi massor av godis, nappar och sånt” säger han och ögonen glittrar, jag Hugo gillar godis precis som sin mamma och pappa.

Framme i Åbo tog vi taxi till hotellet då Hugo somnat på båten. Men tyvärr vaknade Hugo i receptionen och hade mycket svårt att somna om sedan. ”Jag vill inte träffa Mumin. Jag tycker inte om Mumin. Han är dum och ful”. Allt detta var så klart bortblåst dagen efter då Hugo var pigg och utvilad. Att Sigge (en slags igelkottmaskot för Scandic hotell) bodde på hotellet och dessutom bjöd på frukost gjorde ju inte det hela sämre. Hugo blev alldeles fachinerad av Sigge. ”Vänta jag ska bara gå till Sigge” sa Hugo och gick bort till Sigge, sedan kom han tillbaka och åt Siggepannkakor och drack Siggejos.

Vi hade väldigt tur med vädret under vår vistelse i Finland, strålande sol och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Lite varmt blev det förstås att stå som packade sillar i en transferbuss på väg till Nådendal, strax utanför Åbo. Men det gick ganska snabbt ändå, knappt en halvtimme tog resan dit. Mumindalen ligger i Nådendal, ett litet pittoreskt samhälle strax utanför Åbo. Samhället har en gammal stadskärna med mysiga små trähus och följer man vattnet så kantras vägen av små restauranger med marina inslag. Ute på en alldeles egen ö ligger själva Mumindalen. Vi hade inte förväntat oss något speciellt men till och med Patrik som inte är alltför förtjust i Mumin blev imponerad. Allt var otroligt väl uppbyggt och genomfört. Muminhuset stod mitt på ön med de omkringliggande husen runtom som tex. Sniffs hus, Hemulens hus osv. Sedan fanns även Muminpappans båt, Snorks verkstad, rymdskeppet och ”Knyttet stigen”. Dessutom fanns det mycket ”vid-sidan-av-aktiviteter” dvs. saker vi kunde göra tillsammans med Hugo som att måla Muminpappans båt och göra en pappersdocka i Snorks verkstad. Muminteater fanns det också, det visades ungefär fyra föreställningar per dag. Bäst tyckte Hugo om att träffa alla Muminfigurerna. Han hade redan hemma bestämt att han skulle fråga Lilla My varför hon är så arg. Sagt och gjort så gjorde han det. Lite blygt men alleles själv ställde han sin fråga. Lilla My sken upp och sa ”Jag är inte arg, du är ju här och idag skiner solen och jag är glad. Vill du dansa med mig?” Det ville Hugo! Sedan dess kanske ni kan räkna ut vem som är Hugos favorit bland alla i Mumindalen. Favoritleken efter Muminbesöket är att leka Lilla My. Hugo rynkar ihop ansiktet och säger ”Jag är så arg, jag träffade Stinky igår. Han puttade mig” Men sedan går det över och Lilla My blir glad! Vi tillbringade två dagar i Muminvärlden innan det var dags att ta båten hem till Sverige igen. Denna gång kvällsbåten.

Väl hemma igen fixade vi lite i lägenheten, gjorde kortare dagsutflykter i det vackra vädret och började så småningom packa inför nästa resa. Denna gång bar det av till Marmaris. Vi har ju redan bekantat oss med resmålet tidigare men nytt för den här gången är att vi även skulle ta en tur till Cesme. Vi bodde på ett mysigt lägenhetshotell centralt i Marmaris med ett litet poolområde. Patrik fotade hotell på förmiddagarna medan jag och Hugo var på stranden eller vid poolen. På eftermiddagarna tog vi en siesta och gick en sväng till poolen för att sedan bege oss ut i Marmaris. Det var väldigt varmt, kring 35-37 grader C. Men vi höll oss i skuggan så gott det gick och Hugo klagade inte. I Cesme bodde vi på ”Delfin hotellet” ett riktigt lyxigt hotell med anlagd sandstrad på hotellområdet. Patrik åkte runt med en lokal guide som heter Onir. Hugo kallade honom för ”Onos” ett namn han sjäv hittat på och som de flesta av hans leksaksdjur heter i olika lekar. Hugo fattade genast tycke för ”Onos” och tog honom i handen och vill att han ska följa med och bada.

Efter åtta veckors ledighet börjar Hugo på dagis igen. Trodde vi ja! Som vi har förberett oss… Allt för att Hugos start ska bli så bra som möjligt har vi : pratat om det i en veckas tid och bakat Pippikakor för att bjuda på. Hugo som är en stor och duktig kille lyssnade på när mamma berättade att han nu skulle gå måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag på dagis. Alltså inte som tidigare måndag till torsdag. Hugo konstaterade ”Ja, och sen kommer du och hämtar mig!” Hursomhelst Hugo är laddad. När pappa och Hugo kommer till dagis så är det… stängt. Personalen har planeringsdagar, vilket vi missat helt. Hugo blir så ledsen att han nästan börjar gråta. Pappa och Hugo får vända hemmåt igen och far och son får ytterligare två lediga dagar tillsammans.

När jobb- och dagislivet kommit igång rullar det mesta på. Hugo trivs på sitt dagis men vi märker att han tycker att det är lite längre dagar och framförallt fler dagar. Tidigare har Hugo bara gått fyra dagar i veckan. Nu är det plötsligt fem dagar i veckan och vissa dagar till halvfyra. ”Jag vill bara gå fredag, lördag och söndag på dagis” sa Hugo efter någon vecka på dagis.

Besök har vi också hunnit ha, både morfar och mormor har varit här. I tur och ordning! Först kom morfar. Hugo släppte inte taget om honom, det var lek och bus hela tiden. Att morfar är en speciell lekkamrat visade Hugo när han sa att nästa gång mormor och morfar kommer så ska morfar stanna kvar själv näör mormor åker hem. ”Molfal är lite tokig” säger Hugo och myser. ”Han bara skojas, hela tiden.” Men morfar är något annat också. När vi spelade ett alfabetsspel så kom vi till ”R, rocksångare” och Hugo frågade vad det var. Mamma skulle förklara och sjöng en stump och förklarade vidare att moffa gillar sån musik. ”Kan han spela det också?” frågade Hugo. Ja, det kan han. Ja, konstaterade Hugo sedan, för moffa är ju en sån där expert.

Besöket av mommo var minst lika uppskattat det. Hugo kastar sig direkt i famnen och ville gå och lägga sig med mommo. När mamma och pappa vill ha godnattpuss trycks vi bort, ”Gå” sa vår lille Hugo. Nu var det bara mommo som gällde. Och vad mysigt att få rå om henne så mycket! Hugo var ledig från dagis på fredagen och på fredag kväll gick mamma och pappa på bio. På lördag bar det av till Aquaria med mommo och mamma. Och på söndagen skulle mamma och pappa iväg igen, på chokladprovning.